Greetings from God's Own Country

Halla!

Karin fick en varmechock och jag passar pa att pipa ner till ett internetstalle. Jag misstanker att foljande redogorelse for vara forehavanden kommer att bli aningen rorig, men sa far det bli.
Vi har det bra har. Har varit runt pa lite olika stallen och kollat in olika grejer. Nu ar vi tillbaks pa playan i Varkala, dar vi startade. Just har ar det ganska mycket svenskar, det forsta som hande nar vi kom var t.ex att jag sprang in i min gamla klasskompis Gurkan. Det var bra, vi hangde lite med honom och hans donna, och dom gav oss lite allmanna tips. Sen dess har vi klarat oss prima.

Vi for till Kochin, en resa som var spektakular i det att var sittplats pa taget narmast kan liknas vid en hatthylla. Efter Kochin drog vi till Munnar. Darifran vill jag dela med mig av tva upplevelser, dels "nyarsfirandet" som slutade tio over tolv. Vi var de enda icke-indierna pa ett i princip tomt lyxhotel. Vi var the main atraction, deltog i familjelekar, kakade buffe och var de enda som drack alkohol (hela tva ol och en drink!). Jag blixtforalskade mig dessutom i en 19- alternativt 30-arig indisk bartender. Det var helt sjukt, aven om ni inte tycker det. Det andra som hande i Munnar var att vi fick en guidad tur i naturen av en minst sagt excentrisk dude, "look at me, I'm a bird", "look at me, I'm a monkey". Pa vagen fran Munnar grat jag lite, inte sa mycket for att jag reste ifran min bartender, utan mer for att jag hade spyan i svalget hela vagen ner for serpentinvagarna. Fy fan.
Sen har vi gjort en harlig attatimmars batresa genom Backwaters, ett jakligt nice kanal- och sjosystem som breder ut sig langs kusten.

Foga forvanande har kopdjavulen satt klorna i oss bada. Forestallningen om att resa med endast handbagage ar ett minne blott. Vi har i princip tvingats tjacka en ny vaska pa varje plats vi besokt.
En forbryllande sak ar att Hotel har betyder snabbmatsstalle, nat som forstas skapat stor forvirring och lett till en del pinsamma situationer.
En annan skillnad fran Sverige, och en av de absolut harligaste foreteelserna har, ar de manliga vanskapsrelationernas fysiska yttranden. Snubbar i alla aldrar vandrar hand i hand (no homo) i solnedgangen langs strandbromenaden. Det gor mig varm i hjartat.

Julen firade vi forresten i Abu Dhabi, som var ett kul stalle. En jakla massa gigantiska skyskrapor, och typ inga manniskor. Det var oerhort svart att hitta nanstans att ata, och nar vi val gjorde det var vi inte sakra pa att vi var valkomna, for att vi var brudar. I Abu Dhabi finns det typ inga brudar.

Okej, nu maste jag springa och kolla till Karin.

TJING!!